Reflektion kring Margareta Normells föreläsning "Svåra samtal"

Jag har lyssnat till Margareta Normells föreläsning om "Svåra samtal" och känner att många tankar snurrar runt i mitt huvud. I sin föreläsning ber hon oss åhörare att utgå och tänka utifrån oss själva och det gjorde jag verkligen. Jag var tvungen att hämta papper och penna för att skriva ner tankar som poppar upp som gäller mig själv i min yrkesroll. Många reflektioner kring mitt egna förhållningssätt både mot barn, föräldrar och kollegor väcktes.

I början av sin föreläsning tar Normell upp att vi gått från en lydnadskultur till ansvarskultur i skolan. Detta är mycket bra men man kan fortfarande höra både värderande attityder och att lärare lyfter det negativa och pekar ut felen istället för att lyfta det positiva. Att utgå från att barnet har mängder av positiva kompetenser och att lyfta dessa skapar goda relationer och ett förtroende för varandra. I början av ett läsår lägger vi stor vikt i att skapa goda relationer till barnen genom att vara inlyssnande, utgå från barnens intresseområde och att få ett förtroende genom att vara med barnen i deras lek mm (vi kallar detta för "du och jag Alfred" tagit från filmen om Emil).

I förskolan arbetar vi hela tiden med den sociala kompetensen och barnens känslor. Normell tar upp att skam är den känslan som hindrar lärande allra mest. Då tänker jag på att de flesta människor bär på någon typ av skam och förr var det nog ännu vanligare än vad det är idag. Jag kan minnas en situation från fjärde klass när skolan skulle starta en kör. Jag älskade att sjunga och ville så gärna vara med i kören men min lärare sa inför klassen att jag inte kunde sjunga. Detta har jag burit med mig hela livet. Idag sjunger jag men har hela tiden en känsla av att jag inte kan sjunga. Det är något som är ytterst viktigt för alla som jobbar med speciellt barn att förstå vilken påverkan vi har på barnen och deras utveckling. I föreläsningen sa Normell "att människan behöver en annan människa för att bli synlig för sig själv" och då är det viktigt att vi ger varandra en positivt bemötande.

Under föreläsningen funderar jag kring arbetet med barn med särskilda behov och hur jag i min yrkesroll kan möta dem på bästa sätt. Dessa barn behöver kanske ibland mer än andra barn hjälp med att skapa en positiv självbild och det är något som jag kan påverka med mitt förhållningssätt. Ibland är det så små nyanser av det som vi säger som skiljer budskapet från att ge dem en positiv eller negativ självbild. I föreläsningen tar hon upp ett exempel med en pojke som reagerar på att läraren berättar att de skall få nya datorer och samtidigt rör vid hans axel. Pojken reagerar negativt på detta och situationen ändrar sig snabbt från att vara ett positivt möte till något negativt och gav pojken skuldkänslor då läraren reagerade på ett mycket negativt sätt. Det gäller att ha sinnesnärvaro och hela tiden fundera kring hur vi kan stötta och samtala med barnet om deras känslor och tankar. Att inte för snabbt tro att vi förstår utan låta barnet få berätta och ge dem tid för deras känslor. Detta är svårt i praktiken då det är många barn som har olika behov och vi kan vara en stressande miljö.

Detta var en givande föreläsning och jag ser fram emot att ta med mig mina anteckningar till mina kollegor på förskolan för att reflektera vidare tillsammans med dem.

Inför webbinarium 110214

Inför webbinarium den 11/2 med Borås högskola har vi fått några frågor och här är mina reflektioner:

Vilka dilemman kan ni se i detta uppdrag ?

I vårt uppdrag som mentorer kan jag se att man kan stöta på en del dilemman som man måste diskutera igenom tillsammans med sin adept. Det kan vara allt från praktiska frågor hur man får till tid att träffas, till dilemman som rör adeptens yrkesroll. Jag ser det som en spännande utmaning att hitta vägar till att tillsammans ta sig igenom de dilemman som dyker upp, vilket ger både adeptern och mentorn utmaningar som leder till nya lärdomar.

Hur kan ni hjälpa adepten att få möjlighet att pröva alla delar?

Det är viktigt att adeptern uttrycker vad de vill fokusera på och att vi tillsammans gör en plan för vad och när vi skall ta upp de olika fokus områdena. För att få en bra struktur för våra möten och att få med alla delarena bör vi utgå från både läroplanen och skolverkets skrift Legitimation för lärare och förskollärare.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med?

Jag har 12 års erfarenhet av förskolläraryrket och har under åren fortbildat mig inom olika områden. Jag är en av flera lärledare i vårt förksoleområde där jag träffar en grupp av pedagoger under terminen där vi reflekterar och diskuterar kring olika bestämda dilemman. Jag är handledare för ny personal som börjar arbeta i vårt förskoleområde. Jag stöttar dem i deras nya roll, både i praktiska och pedagogiska tankar. Jag är även IKT handledare och kan vara med och diskutera frågor som rör våra digitala verktyg och hur vi kan arbeta med dessa tillsammans med barnen. På min förskola är jag utvecklingsledare och träffar områdets utvecklingsledare kontinuerligt tillsammans med våra förskolechefer. Här är jag med och utvecklar förskolans utvecklingsområde och där vi tillsammans arbetar med en övergripande utvecklingsplan för alla våra fem förskolor. 

Vilka är dina egna förväntningar?

Mina förväntningar är att jag tillsammans med mina adepter får givande samtal och reflektioner kring olika spännande dilemman. Jag hoppas att jag skall kunna hjälpa dem att utvecklas och att bli trygga i sin yrkesroll. Min önskan är att de skall växa av våra möten och att de skall känna att de kan lyfta allt tillsammans med mig. Jag känner att jag genom mentors utbildningen har fått många nya samtals tekniker som jag börjat praktisera och öva på både i mitt yrke och privat. Det som är spännande är att ett samtal inte är det andra likt, utan man måste hela tiden vara koncentrerad och fokuserad på sin adepter. Jag hoppas att jag utvecklas som mentor och att detta skall leda till att jag kan få fler utmaningar.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?

Det är viktigt att vi har våra förskolechefer med oss och att de förstår betydelsen av mentorer för ny utbildade förskollärare. Vi får tillsammans lägga upp tid som fungerar både för adepter, mentorer och arbetslag. Det kan vara bra att lägga upp en tidsplan en termin i taget som fungerar för alla. 

Kan du vara långsiktigt engagerad?

Absolut, jag känner att jag verkligen brinner för detta och hade önskat att detta fanns när jag kom ut som nyexaminerad förskollärare. 

Litteratur - Samtalsfärdigheter .....

Nu har jag läst boken Samtalsfärdigheter - stöd, vägledning och ledarskap av Erik Rautalinko som väckte många tankar. Boken fick mig att reflektera över hur jag kommunicerar med andra, både barn och vuxna. Boken väckte även tankar om vad jag är bra på i samtal och vad jag behöver bli bättre på. Det var intressant att få läsa om olika tekniker och samtals steg som jag till viss del använt både privat och som pedagog utan att tänkt så mycket på det.

Det är så mycket som påverkar oss i ett samtal, både inre och yttre beteende i en växelverkan gör att samtal mellan parter är en invecklad process. Att vara medveten om olika tekniker gör att man kan möta andra människor på ett sätt som ger dem stöd och nya perspektiv i ett samtal. Min tanke är att jag vill öva på olika samtalstekniker och att då börja med att fokusera på det som jag är mindre bra på. Enligt Erik Rautalinko har forskningen visat att samtalsfärdigheter kan förändras med träning och att förändringen är varaktig.

Det som genomsyrar de flesta samtalstekniker i boken är att vara en aktiv lyssnare, visa intresse, att spegla vad medparten har sagt och att ställa frågor. Har man med sig dessa punkter tror jag att man har en bra grund till olika samtal. Boken tar sedan upp hur man i specifika samtal lägger upp samtalet för att det skall ge så bra resultat som möjligt. Några av de samtal som boken tar upp är hur man bemöter kritik, ger svåra besked, ifrågasätter och konfronterar, sätter gränser och att vägleda och ge råd. När jag läser om alla olika samtal och hur man skall bemöta medparten blir jag lite smått stressad, hur skall jag kunna komma ihåg alla dessa olika steg i ett samtal... Det blir till att öva och reflektera över sitt eget förhållningssätt i de olika samtalen.

Boken har gjort att jag fått upp ögonen för känslor som jag haft i samtal och hur jag kan ta mig an olika negativa känslor på olika sätt. Osäkerhet som jag känt i situationer där jag behöver säga nej eller där jag behöver konfrontera medparten, har nu boken gett mig nya verktyg som jag kan använda för att vända dessa känslor. Att vara noggrann med att uttrycka mig subjektivt och öppet berätta hur det känns är något som jag vill prova i dessa situationer.

Samtalsfärdigheter är en bok som jag känner att jag kommer ha stor nytta av. Boken kommer jag att läsa fler gånger och ett kapitel i taget för att fokusera på en samtalsteknik i taget. Att växla mellan litteratur och praktik tror jag är ett bra sätt för att införliva sig ny kunskap.

Mentorsutbildning med IKT

Nu har jag startat min utbildning Mentorsutbildning med IKT inriktning i samarbete med Borås högskola och Mölndals kommun. I bloggen kommer jag att reflektera över mitt eget lärande både i praktiken och kring kurslitteraturen. Jag ser fram emot att få mer kunskap kring ämnet mentorskap då jag vid några tillfällen varit mentor till kollegor men känner att jag vill ha mer kött på benen.